Fy fan vad besviken jag är på mig själv. Som i princip säger att livet är piss och att jag mår skit. Jag är så arg på mig själv för att ibland vara hård mot mina nära och kära som betyder mer än allt för mig. Hur kan jag tillåta detta? Jag borde skämmas. Jag som egentligen har det för jävla bra rent ut sagt borde inte få klaga, inte alls.