Min "hobby" är hästar, shoppa, fota, umgås med folk, festa, film, musik. Har ganska mycket som jag gillar att göra på fritiden! Men tänkte slänga upp ett kort på min ena fina häst och berätta lite om honom. Eftersom hästar varit min hobby sen jag föddes typ haha. 



Det här är min fina pålle Michelangelo (Mikey). Mikey blir 11 år i år och är halvblodskorsning, 158cm i mankhöjd =) En väldigt glad och galen häst med mycket energi och stor personlighet!

Det var januari år 2006 som jag och min pappa var och hämtade mikey. Jag hade han som "foderhäst" alltså jag lånade han av hans dåvarande ägare! Samma år i december köpte vi Mikey, Jag fick jag han i "julklapp" av min mamma och pappa :D Snacka om att jag blev glad. Mikey är min lilla bebis. Jag älskar honom något sjukt mycket, och kommer alltid att göra vad som än händer... <3

I alla fall. Allt gick kanon, vi funkade hur bra som helst med varandra. Vi var med på ridläger och hubaktusjakter tsm. Vi hade stora framgångar men även motgångar! Eftersom Mikey endast var 5-6 år när jag hämtade honom 2006, fick jag lära honom allt, från början... för innan jag hämtade mikey hade han bara stått i en hage helt ensam och ingen hade brytt sig om honom. Han var endast lite inriden! Så det var bara att kämpa på och utbilda pållen. Vilket gick sketabra ;) 

Men, självklart skulle vi inte få ha det så bra så länge till.... Mikey började bli halt från och till hela tiden. Jag red honom, han kändes halt, han fick vila ett tag, sen satte jag igång han igen när han kändes okej. När vi var igång igen och allt gick som bäst blev han halt igen och igen och igen. Så var det hela tiden, vi kämpade och kämpade. Det kändes som om allt gick i repris. Allt gick bara neråt. Varför kunde inte allt bara få vara bra??

I början av 2008 fick jag nog, jag gav upp helt enkelt. Så vi ringde veterinär som fick komma och kolla på mikey. Veterinären kollade hältan... Mikey markerade vä bak på rakt spår, 1-2 grader på böjprov. och han var kraftigt spänd och öm i hela ryggmuskulaturen. Mikey fick behandling (fenylbutazon) som skulle ges flera gånger varje dag i ca 10 dagar.

När de 10 dagarna hade gått kom veterinären igen för att "kolla" hur mikey mådde nu efter behandling. Mikey markerade ingen hälta och ryggen var mycket bättre! Så det var bara att lugnt sätta igång hästen igen sa han, Vilket jag gjorde. Det gick ganska bra och vi var i full gång igen. Sommaren 2008 var nog vår bästa tid. Pållen min var sjukt fin,  Allt gick hur bra som helst. Gud vad glada vi var båda två!!

Tills han började markera något grymt på vänster bak helt plötsligt. Jag lät han få vila i ett par veckor med enbart små korta promenader några gånger i veckan. När jag sedan tyckte att han såg fin ut i benet igen satt jag igång han i vanlig ordning. men som alltid "höll" han bara ett tag, han blev halt igen. Denna gång mycket mer än han visat tidigare! Han såg hemsk ut i benen stackarn, ingen liten hälta denna gång! 

Jag ringde veterinär med en gång och han kom (detta var i början av hösten 2008) Efter bedömningen, 3 grader halt vä bak i vä varv, 2 grader halt bägge bak i höger varv, 2grader halt vä bak på rakt spår ej böjprov. bestämdes att ännu en gång ge Mikey behandlig. Denna gång med metacam som skulle ges 1gång om dagen i 10 dagar, och adequanin, en spruta som skulle sättas djupt in i musklen 3ggr om dagen var 4:e dag. Vi fick en ny veterinärstid den 20 september. 

Den 20 september var en av de värsta dagarna i mitt liv! Mikey hade då 3 grader hälta i vä varv, 1-2 grader i hö varv och 1 grad halt på rakt spår. Veterinären gav mig två alternativ... antingen avlida hästen, eller åka in till ATG för att vidareföjla problemet med hältan. SJÄVLKLART valde jag att åka till ATG för att vidareföjla problemet. Jag kunde inte bara ge upp allt!! Jag får inte ge upp!! Jag kommer aldrig ge upp!! ALDRIG... <3

Fick en tid på ATG strax efter. Väl inne på ATG gjordes en koll på hältan, Mikey hade ingen hälta. Det gjordes även röntgen av alla ben. Vilket jag inte fick vara med på eftersom jag inte var över 18år. Men pappa sa att mikey var jätteduktig när dom röntgade honom! skönt var väl det hehe.  

Väntan på provsvaren sedan kändes som en evighet... Tillslut kom en utav veterinärerna, han bad mig följa med honom. Han visade bilder på mikeys ben som precis blivit tagit. Och då kom smällen. Jag fick veta att mikey lider utav spatt i vänster bakben. Vad är då spatt??

Jo spatt är en progressiv ledinflammation orsakad av upprepade kompressioner (sammantryckningar) och rotationsrörelser. De nedre lederna som oftast drabbas, är sk glidleder och inte direkt involverade i böjrörelsen av bakbenet - till skillnad från den översta leden, som har störst betydelse för hasens totala rörelse. Det är tur eftersom sjukdomen alltid resulterar i en sammanväxning (fusion) av lederna (och därför ingen smärta förenad med rörelse).

Fusionen medför alltså att två benbitar växer samman och leden upphör att existera och kan inte medverka till hasens rörelse över huvud taget. Den hälta som uppstår vid spatt och som förvärrats ju längre spattförloppet fått fortskrida, minskar när de berörda lederna väl har vuxit ihop för att slutligen i stort sett upphöra helt.

Oftast drabbas hästar vid dålig uppfödning, Unghästar med dålig mineraltillförsel. Ja Mikey stod ensam i en hage under flera år innan vi hämtade honom utan att någon brydde sig om honom särskilt mycket. Säger bara FY FAN och varför just min fina häst?! :(

Veterinären sa att jag hade 2 saker att välja mellan. 1- låta Mikey vila ett bra tag så att leden kan "växa samman och upphöra att existera" eller 2- Träna, träna och Träna. Hur halt Mikey än är, bara rida riktigt hårda pass! Jag klarar inte av att rida mikey när han är halt och känns obalanserad. Jag valde därför att låta han vila så leden kan växa samman. Bra val ändå tyckte veterinären eftersom det håller i längden. 

Jag lät Mikey vila ett bra tag, långt in på 2009. sedan åkte vi tillbaka till ATG för att kolla upp om leden vuxit samman. Det värsta som kunde hända var att leden inte gjort det. För det kan betyda att leden aldrig växer samman. Så det var bara att HOPPAS på det bästa! Väl inne på ATG fick vi både positivt och negativt besked. Leden är på ganska god väg att växa samman, men inte alls helt "färdigläkt". Vilket inte är så positivt eftersom mikey hade vilat ett bra tag. Men, men… Det beslutades att jag ändå skulle sätta igång mikey väldigt lugnt.Vi åkte ifrån ATG och hem igen med lite förhoppningar ändå. Kanske att det finns en chans för mikey iaf?

Jag lät mikey stå över hösten och vintern fast att det beslutades att jag skulle sätta igång han. Jag hade ingen tid till honom helt enkelt, skolan tog ganska mycket av min tid :( Sen var jag så rädd att han skulle bli dålig igen... men våren 2010 satt jag igång min lilla bebis men väldigt, väldigt försiktigt. Skrittade han endast 20-30 minuter i ca 2 månader. Efter det ökade jag lite mer för varje vecka som gick fram tills att jag red han helt vanligt igen! Många roliga uteritter, underbara dressyrpass och ett o annat hopppass =) Han var riktigt fin men omusklad och småstel. Sommaren gick och hösten kom, skolan tog mer tid och jag flyttade hemifrån (närmare skolan) för att orka med! vilket ledde till att mikey fick stå mer och mer. Men som tur var kunde 2 vänner till mig hjälpte till med mikey. Dom red, var ute o gick och pysslade om lille bebisen ;)Tack Milla och Michelle<3

Men,, nu kommer det (igen)  En helg när jag red dressyrpass på ridbanan, haltade mikey som fan. Jag blev så jävla ledsen. Jag hoppade bara av pållen och tog in han i stallet igen. Det var droppen för mig. Jag blev så sjukt ledsen och besviken. Hur kan allt vara så jävla orättvist jämt? Sedan dess har mikey fått vila (igen)

Jag vet ärligt talat inte om jag orkar med mer, eller framförallt om Mikey orkar. Jag har lovat att jag aldrig ska ge upp. men allt det här kämpandet tar "död" på både mig och mikey.  Jag ska ge det en chans till när snön försvunnit och våren kommer, hoppas det går vägen denna gång! 

Jag älskar min Michelangelo så jävla fucking mycket<3 gladare, mer galen, personligare, och framför allt busigare häst får man leta länge efter. Önska mig och mikey lycka till nu då! och håll tummarna för att det går vägen denna gång.

kul om ni orkade läsa allt, tack till er som orkade <3:D haha
Puss & kram
F