Underbarn

Gud vad många duktiga talanger vi har runt om i världen. Det finns bland annat väldigt många barn som är sjukt duktiga på att sjunga och spela. Kolla bara in dessa klipp...








Ibland blir det inte som man tänkt sig

Ja som rubriken lyder så blir det inte riktigt som man tänkt sig att det skulle bli alla gånger. Om allt hade varit som jag vill att det ska vara, så hade jag haft mest energi i världen, jag hade inte vetat vad smärta innebär, jag hade haft det lätt för mig i skolan, jag hade alltid varit på topphumör, jag hade aldrig varit stressad, jag hade aldrig varit en fattiglapp, jag hade varit den bästa flickvännen, dottern, systern, mostern, vännen osv. Jag hade räck till. 

Ja det är mycket jag hade velat ändra med mitt liv. Men ibland blir det ju som sagt inte riktigt som man tänkt sig. Jag hade inte tänkt att jag skulle må som jag gör. Ha den smärtan som jag har dagligen. Ha den sämsta energin i världen. Vara sämst i skolan, ligga efter, ha massa IG, vara den eleven som alla lärare har något emot... Jag är psykiskt stressad, vilket leder till att allt blir en enda stor röra. Det jobbigaste av allt är att jag är en så sjukt jävla dålig flickvän, dotter, syster, moster osv. Jag räcker inte till! 

Det är så mycket man vill... Man vill ha och man vill ha. Jag vill inte ha en massa egentligen, jag vill bara få må bra. Få känna på hur det är att vara smärtfri, inte känna psykisk obalans, humörsvängningar pga stress, jag vill känna att jag räcker till, att jag är en bra flickvän, dotter osv. Jag begär inget. Men jag önskar. 

Det är lite dumt av mig att klaga. Man ska inte klaga och sprida negativ energi. Negativ energi om något gör att man mår mycket sämre. Allt förvärras. Det är dumt av alla som klagar på saker. Av alla som ändå har en hyffsat god förutsättning för att kunna leva "bra"  

Jag är uppvvuxen med en helt underbar familj. En familj med mycket kärlek och omtankte. Jag har blivit uppväxt med en mamma och pappa som anser att kärleken är störst av allt. Med kärlek övervinner man allt. Pengar, saker, status osv har ingen betydelse. Sånna saker gör en inte lycklig. Det som gör en lycklig är att känna trygghet och kärlek. Att känna att man har någon att vända sig till. och det har jag ALLTID haft. (ja och sen som pappa brukar säga " kan man äta sig mätt, har man det väldigt bra "

Jag lever ett liv fullt av kärlek. Utan det hade jag aldrig orkat min vardag.
All kärlek till min familj! all kärlek till dig simon!









En bra dag idag!

Hellu!!! Idag har jag en bra dag. Anledningen: Jag har inte haft någon ledvärk idag  Första gången jag är smärtfri i lederna på tusen år. Har bara sjukt ont i ryggen/nacken, men ingen ledvärk. Ååååh, älskar det!!!  Jag har varit jätteglad idag. Har bland annat legat på golvet i skolan och asgarvat. Folk verkar tro jag går på något. Men jag kunde bara inte sluta skratta. Dom får tro vad dom vill om mig, bara jag själv får dessa stunder ibland, dessa dagar utan smärta i lederna. Hoppas verkligen jag får vara smärtfri i lederna veckan ut nu. Så familjen, älsklingen och vännerna någon gång kan få se mig som mig. Mig när jag är glad, "rolig", flummig osv. inte mig när smärtan är så synlig. HOPPAS HOPPAS! Jag älskar de dagarna med noll ledvärk. De dagarna betyder så sjukt mycket. Sen har jag ju ont i min rygg och nacke just nu men det är inget ihållande förhoppningsvis så den lever jag gärna med resten av veckan, bara jag slipper ledvärken och den skiten. 

Ville bara säga det! Tjaoooo!  


(BILDEN ÄR ANTIK) hehe


Jag vinner, du förlorar!

Det finns en sak som jag är väldigt, väligt irriterad på för tillfället. Jag har precis börjat bli irriterad på detta. Förut blev jag deppig, ledsen och fick ångest istället. Men nu är jag bara så sjukt jävla irriterad. Bara irriterad , inget annat. Orkar inte slösa massa tårar på detta längre. Eller slösa dyrbar tid i livet på att ligga sängliggandes och låta detta styra mitt liv.

Vad jag talar om är min dagliga smärta... Jag har så sjukt ont ska ni veta, dagligen alltså. Jag har så ont i min kropp att jag inte riktig vet vart jag ska ta vägen. Men jag har nu börjat vägra denna smärta. och insett att det spelar ingen roll vad jag gör. Alltså jag kan ligga i sängen hela dagarna och lida eller så kan jag kämpa och ignonera den sjukliga smärtan. För denna smärtan kommer aldrig försvinna. Och då kan jag lika gärna kämpa och vinna, än att ge upp och förlora. Jag är ingen loser, jag är en vinnare.  Så varför inte bara börja leva med den konstanta smärtan och acceptera den.

Istället för att vara fiende, ska jag nu se min smärta som en vän. Smärtan ska inte hindra mig från att försöka, kämpa och bara leva livet. Hur ont det än gör , ska jag iaf försöka vägra att låta min energi slösas på smärtan.

Jag har sedan 12 års ålder haft konstant smärta i kroppen. Jag har haft ångest, varit deprimerad, fått dålig självkänsla, varit sjukt stressad över skolan, då min närvaro inte varit på topp. Detta för att smärtan tagit överhanden och vunnit över min vilja och ork. Men nu har jag tagit överhanden. Nu ska jag kämpa och börja lära känna min smärta som en vän istället för att trycka undan rädslan och skapa fiende.

Smärta, du är nu min vän! 
Tack för mig!




RSS 2.0