fialottalagomsson

Fy fan vad besviken jag är på mig själv. Som i princip säger att livet är piss och att jag mår skit. Jag är så arg på mig själv för att ibland vara hård mot mina nära och kära som betyder mer än allt för mig. Hur kan jag tillåta detta? Jag borde skämmas. Jag som egentligen har det för jävla bra rent ut sagt borde inte få klaga, inte alls.

Folk verkar missförstå mig hela tiden. Jag verkar missförstå folket hela tiden. Jag mår så jävla dåligt, har haft den värsta dagen på länge. Allt känns som skit och jag skulle bara vilja gräva ner mig. Hittar inget ljus någonstans, allt är svart. Kan ingen bara ge mig lite positiv energi och sprida lite ljus och glädje nu när jag mår så pissigt. Kan ingen bara fråga mig : - Hur mår du egentligen?

Alltså verkligen mena den frågan och verkligen ha viljan till att lyssna. För allt känns piss just nu. Jag har ont, jag är sjuk och jag har pms... Tack för mina klagande ord. Nu ska jag lägga mig under täcket och gråta lite över hur patetiskt allt känns.