Ska ta och tala om en sak för er... Såhär är det. Människor är riktigt jävla fega varelser som vandrar runt på jorden och tror dom är trögare än vad de egentligen är. Vi är alla människor och borde börja bete oss som det inom närmsta framtid. Att fega, låtsas och förvärra saker är de flesta människor väldigt bra på. Däremot är vi värdelösa på att framtala våran tanke, diskutera och vara sociala på ett naturligt sätt. Vi är dåliga på att föra en konveration och arbete utan konflikter, samt utan att något litet problem uppstår. Med betoning på litet! Människan reagerar och slösar alldeles för mycket energi på bagateller så som missförstånd och andra små pytterliga problem. Är pytterliga ens ett ord? Kanske inte, men det lät bra i meningsbyddnaden. 

Vill vi verkligen orska bråk och konflikter över bagateller,`? Än att istället sätta oss i en intressant disskution med många olika verklighetsuppfattningar och peronlig talan. Och sedan komma fram till förhoppningsvis någolunda överänskomelse genom kompromisser , förståelse och ett par goda öron. 

Min uppfattning om folket är ganska låg. Jag ser människan som en låg varelse med alldeles för mycket känslor. Tänk er en studsboll som ett barn studdsar för hårt mot marken, för många gånger. om och om och om igen, tills att studsbollen sedan exploderar i tusentals bitar. Så fungerar människan! Vi alla tar för många smällar under en lång tid. Fram tills att vi inte orkar med smällarna längre. I början får vi en liten brusten spricka efter varje smäll, fram tills att smällarna blir för många och för hårda. Då helt plötsligt exploderar vi i tusen bitar. Och känslor sprutar ut i mängder.

Det är faktiskt inte farligt att säga ifrån, och det är framför allt inte farligt att få höra någon säga nej. Ska det behöva vara på detta viset?    

Sofie Olsson