Det finns en sak som jag är väldigt, väligt irriterad på för tillfället. Jag har precis börjat bli irriterad på detta. Förut blev jag deppig, ledsen och fick ångest istället. Men nu är jag bara så sjukt jävla irriterad. Bara irriterad , inget annat. Orkar inte slösa massa tårar på detta längre. Eller slösa dyrbar tid i livet på att ligga sängliggandes och låta detta styra mitt liv.

Vad jag talar om är min dagliga smärta... Jag har så sjukt ont ska ni veta, dagligen alltså. Jag har så ont i min kropp att jag inte riktig vet vart jag ska ta vägen. Men jag har nu börjat vägra denna smärta. och insett att det spelar ingen roll vad jag gör. Alltså jag kan ligga i sängen hela dagarna och lida eller så kan jag kämpa och ignonera den sjukliga smärtan. För denna smärtan kommer aldrig försvinna. Och då kan jag lika gärna kämpa och vinna, än att ge upp och förlora. Jag är ingen loser, jag är en vinnare.  Så varför inte bara börja leva med den konstanta smärtan och acceptera den.

Istället för att vara fiende, ska jag nu se min smärta som en vän. Smärtan ska inte hindra mig från att försöka, kämpa och bara leva livet. Hur ont det än gör , ska jag iaf försöka vägra att låta min energi slösas på smärtan.

Jag har sedan 12 års ålder haft konstant smärta i kroppen. Jag har haft ångest, varit deprimerad, fått dålig självkänsla, varit sjukt stressad över skolan, då min närvaro inte varit på topp. Detta för att smärtan tagit överhanden och vunnit över min vilja och ork. Men nu har jag tagit överhanden. Nu ska jag kämpa och börja lära känna min smärta som en vän istället för att trycka undan rädslan och skapa fiende.

Smärta, du är nu min vän! 
Tack för mig!